barty

många frågor och tankar som mest snurrar runt, utan att riktigt bli tänka eller någonsin få ett svar. på något underligt vis snurrar allt alltid tillbaka till några blyertsord i min svarta bok. min mage fylls gång på gång med känslan av den där bussresan i mörkret, de där chokladglasspussarna längst bak i biografen och de där jagskaaldrigsläppatagetkramarna.

det kan hända att jag börjar skriva. det kan hända att fingarna eller pennan far iväg. vad som än händer slutar det alltid med att allt är ett obegripligt virrvarr som inte ens jag själv förstår, och som varje gång bevisar för mig hur lite jag faktiskt vet. egentligen.

just nu är det omöjligt att förklara det bättre än så, så det är nog dags att krypa ner under täcket och ringa till vännen som alltid förstår istället.